Vem dödade Salwan Momika? Vem är den verkliga ansvarig?!

Under mina studier i juridik och sharia i Egypten lärde de oss att varje brott har fyra pelare: förövare, offer, vapen och motiv. När jag hörde de chockerande, men ändå förväntade, nyheterna om mordet på Salwan Momika, var jag tvungen att ställa mig själv frågan: Varför dödades Salwan? Vad var motivet?

Jag stödjer inte brännandet av Koranen eller någon annan religiös skrift, även om jag inte håller med om dess innehåll. Men jag minns vad jag lärde mig som en ung salafistisk muslim. För enligt islam begick Salwan ett brott, och det största brottet är hädelse. Hädelse definieras som handlingen eller förseelsen att tala vanvördigt om Gud eller heliga ting; en form av blasfemi.

Exempel på hädelse inom islam inkluderar:

• Att smäda, ifrågasätta, undra, tvivla på, håna eller förneka Guds existens, islams monoteism eller islams profet.
• Att smäda, förneka eller håna någon vers i Koranen eller islams religion.
• Att förneka Muhammeds profetskap eller den yttersta domen.
• Att förneka något som betraktas som obligatoriskt enligt Ijma (muslimsk konsensus).

Straffet för hädelse stöds av islamiska texter, såsom Koranen 5:33. Ibn Taymiyyah förklarar i "Al-Saarim al-Maslool" att det finns två typer av krigföring mot islam: fysisk och verbal. Han betonar att verbal krigföring kan vara värre än fysisk, och att profeten Muhammed dödade dem som angrep islam verbalt samtidigt som han ibland skonade dem som gjorde det fysiskt. Detta synsätt är djupt rotat i islamiska skrifter, där verser som 9:5, 9:73 och 8:39, samt hadither, stödjer denna idé.

Exempelvis rapporterade Ibn 'Umar att profeten Muhammed sade: "Jag har beordrats (av Allah) att bekämpa människor tills de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas utom Allah och att Muhammed är hans apostel, och de fullgör bönen samt ger den obligatoriska allmosan. Om de gör detta, då är deras liv och egendom skyddade från mig, förutom enligt islams lagar, och deras räkenskap är hos Allah.” (Sahih al-Bukhari, volym 1, bok 2, nummer 24)

Jag vet att många imamer och muslimska teologer kommer att fördöma mordet på Salwan och hävda att islam är en fredens religion. De kommer sannolikt att citera verser som Koranen 2:256: "Det finns inget tvång i religionen." Men många lärda har förklarat att denna vers endast gäller icke-muslimer som vägrade konvertera men betalade jizya (tribut). Andra har menat att den är abrogerad av verser som uppmanar till jihad, även om det råder oenighet om detta.

Majoriteten av islamiska lärda menar att sådana verser abrogerar varandra beroende på muslimernas styrka. Om muslimer har makten bör de kämpa för att tvinga fiender till islam eller till att betala jizya om de tillhör "Bokens folk." Denna tolkning stöds av lärda som Ibn Taymiyyah ("Saarim al-Masloul"), Ibn Baz ("Magmoo’ al-Fatwa"), och Ibn Kathir ("Tafseer").

De kan också hänvisa till Koranen 18:29: "Den som vill, låt honom tro; och den som vill, låt honom förneka." Men enligt Ibn Abbas innebär detta att tron och otro är under Allahs vilja, inte att människor har en faktisk valfrihet. Tafsir al-Tabari klargör att detta är ett hot, inte en frihet att välja tro eller otro.

Jag tror inte att den nuvarande situationen kan lösas genom att blunda för dessa texter. Muslimer måste aktivt förkasta dessa läror. Men detta är inte enkelt, eftersom det skulle innebära att de också måste förneka många tydliga hadither, sahabas handlingar och flera klassiska korankommentarer.

Mycket konstigt!

Othman Ibn Afan, den tredje Khalifaen av islam, brände många Koraner för att bara behålla sin egen kopia. Och ingen kropp kallar honom Koranens brännare, även om han brände alla kopior utom hans

Se Al Bukhari på engelska.  Bokens dygder i Koranen, nr.  510. Hadith berättad av Anas bin Malik.

Det är dags för en ärlig och djupgående debatt om islams syn på hädelse och dess konsekvenser. Att fördöma mord i efterhand är inte tillräckligt – vi måste konfrontera de teologiska rötterna till problemet.

 

Tomas Samuel
MA in Ministry with Apologetics Focuse